Hemma!

Nu är jag hemma på svensk mark igen, och har varit det i ungefär en och en halv vecka. Det känns… lite konstigt. Och fullständigt normalt. Samtidigt.

Att få träffa familj och vänner var förstås bland det bästa med att komma hem! Speciellt Manne som jag har saknat så mycket!!
mmexport1466457301823 mmexport1466457304417

OJ vad jag har ätit fil och OJ vad jag har ätit lakrits och OJ vad jag har fikat! Det blir många fikor, då det är många man ska träffa igen efter ett år. Tur att jag så många fikor att ta igen 😉

Den omvända kulturkrocken är alltid lika intressant. I början gick jag omkring och stirrade fascinerat på alla människor runtomkring mig. Herregud, vad många utlänningar!!!

På Arlanda, när jag precis hade landat och väntade på sista flygplansturen från Stockholm till Luleå, gick jag och ställde mig i kö för att gå på toa. Så småningom hamnade jag längst fram, och stod då längst till vänster på bredden i ett avlångt rum med toaletter. Så blev toaletten längst till höger (alltså längst ifrån mig) ledig. I ett ögonblick väntade jag på att någon av personerna längre bak i kön, som stod närmast, skulle rusa och ta toaletten (först till kvarn, China-style). Men det var ingen som rusade. Så insåg jag plötsligt att de stod och väntade på att JAG skulle gå och ta den, eftersom att jag stod på tur. Något som gjorde mig häpen men också fick mig att känna mig lite hedrad. Vilket vett det är i svenska köer! Hade nästan glömt det.

En annan gång höll jag på att promenera någonstans, så kom jag till ett övergångsställe. Så ba kom en bil. Så ba stannade den.

BILEN STANNADE!!!!!!!! För att låta mig gå!!!!! Whaaaaaaaaaaat???? Förvirrningsfaktor 100/10! Jag tackade föraren med ett superbrett leende, och det var först efteråt som jag kom på att det där ju var helt normalt i Sverige, precis vad man har att förvänta sig.

I Kina brukade jag titta ut genom fönstret för att se vad folk har på sig, och på så sätt få en uppfattning om hur kallt/varmt det var ute, och vad man borde ha på sig. Det var dock ofta rätt missvisande, eftersom att folk hade en tendens att ha på sig långärmat och långbyxor även i 27-30-gradig värme. Det gällde alltså att ta det man såg med en nypa salt, annars kanske man själv skulle luras att ta på sig samma sak och sedan dö av värmeslag som följd. Och det ville man ju inte.

I Sverige håller jag fast vid min vana. Jag kollar ut genom fönstret och möts av människor som går omkring i shorts och linne. “Ååh, idag är det varmt och skönt verkar det som!” kommer tankarna. Så kontrollerar jag termometern för att säkerställa att shorts och linne blir lagom att ha på sig. Vad visar den då? 17 grader! Eller 20 på sin höjd. VAFALLS!? VILL FOLK FRYSA IHJÄL? Precis raka motsatsen mot Kina. Man kan inte lita på någon.

Förutom det är det bara några småsaker här och där i vardagen som jag slås av. Som att jag ibland glömmer/säger fel ord på svenska, kan stirra på himlen för att den är så blå eller verkligen uppskatta känslan av att gå omkring hemma utan inneskor. Men annars känns det normala livet mer och mer normalt för var dag som går.

Nu i sommar kommer jag börja jobba som personlig assistens, och förhoppningsvis kunna fortsätta med det under hösten också. Sedan, mina vänner, har jag ett till stipendium på en termin (som jag vann vid Chinese Bridge-tävlingen) att använda under 2017! Så det kanske blir att dra och plugga i någon annan kinesisk stad till våren! Jag vet inte hur mycket jag kommer skriva på bloggen nu när jag är i Sverige igen, men då kommer den garanterat vakna till liv igen!

Om det är någon som har några frågor angående Kina/vad som helst så svarar jag med glädje på dem! Skicka en kommentar bara!

Nu tänkte jag avsluta med några bilder från sista tiden i Xiamen:

mmexport1465895781427
Efter att ha tagit kung fu-provet ville min lärare ta bild på oss när vi gjorde en taijipose. Här är jag med Martyna och Sylwia från Polen.
mmexport1465196573872
Det gäller att gå på lektion med stil.
20160619_120222
Vad jag och Caroline gjorde under lektionerna xD
20160518_151743 20160518_151739
Amazing.
20160619_120628 20160619_120532
Vad jag och Mathieu gjorde under lektionerna.
20160606_110508
Testade byta glasögon… 😀
20160616_152446
Sötaste Sara och jag på våran sista fruktdejt!
mmexport1466230827981
Martyna, Sylwia och jag efter avslutningsceremonin.
20160617_162209
Jag och Caroline!
mmexport1466394647292
Mathieu, Katyu, Brett, Caroline, jag, Louis och Bobo.
20160326_175906
Hejdå, fina Xiang’an! ❤

Och trevlig sommar på er alla!

Advertisements
Posted in Allmänt | Leave a comment

Slutprov och slut på… allt!

Idag har jag haft mina sista prov i kinesiska, vilket betyder att det börjar närma sig slutet. Jag åker hem om prick en vecka!! Herregud! Så denna vecka kommer jag mest hänga med mina kära vänner, partaja en del, sörja en del, äta extra mycket av allt det jag tycker bäst om här borta (=mango, mjölkte, tofu), panika över packning osv. Sedan ses vi!!!!!!!!

Posted in Allmänt | Leave a comment

Ny video!

Jag har gjort en ny video där jag tar med er till Xiamen city! In och kika på den här! 🙂

Posted in Allmänt | 2 Comments

En bra nyhet och en dålig

Kära vänner. Jag har två nyheter att informera er om, en bra och en dålig. Låt oss börja med den bra:

JAG KOMMER HEM OM TYP EN MÅNAD!!!!!

JA! Ni läste rätt! Om lite drygt fyra veckor kommer jag åter igen äta fil om morgnarna, gå på promenad runt udden med mamma och Manne och ha fantastiska kramkalas med alla ni fina där hemma!! Sedan kommer jag förmodligen få en köldchock över Luleås friska sommarväder också 😉

Det är konstigt. Jag blir nästan nervös av tanken att åter igen gå på Luleås gator. Det är så stor skillnad mot livet jag lever nu. Väldigt konstig känsla som knappt går att beskriva!

Låt oss gå vidare till den dåliga nyheten:

Jag åker hem om typ en månad.

……………………………….

……………………………………………………………. …


……………………….

……………………………………..
………………………………………………………………….

……………………….. hur hände det här?

Insåg det för någon dag sedan. Att tiden här håller på att rinna ut. Utan att jag kan göra någonting åt det. Så fort jag tänker på det fylls bröstet av en lätt panikkänsla. Nej! Låt det inte ta slut! För hur mycket jag än saknar er älskade där hemma, kommer jag ju tillbaka till er. Livet jag lever nu lämnar jag för gott.

Självklart kommer jag komma tillbaka till Kina i framtiden, så det oroar jag mig inte över. Men allt det andra som jag har här, min vardag, det kommer lämnas som ett avslutat kapitel i boken om mitt liv. Jag kommer inte längre glida runt på min spiderman-bike i de vackra omgivningarna här på campusområdet. Jag kommer inte längre dagligen köpa frukt från mina favoritställen där jag numera alltid hälsas av ett omtänksamt: “你吃了吗?” (ni chi le ma? = Har du ätit?) . Jag kommer inte längre diskutera dumma övningar i boken, njuta av bildlektionerna eller kärleksfullt svära över hur förbannat svårt och samtidigt fantastiskt kalligrafi är med Caroline. Jag kommer inte längre hälsa på min bro Mathieu med vårat egna kick-ass handslag, lika lite som vi kommer utbyta svenska/nederlänska-lektioner med varandra, eller vara de överlägset bästa och mest taggade på Kung Fun. Jag kommer inte längre kunna ha episka dance battles med alla underbara partymänniskor när vi drar ut i de ljumma nätterna. Jag kommer inte längre besöka alla de caféer där jag blivit stammis, och där jag inte ens behöver säga min beställning för att personalen ska veta vad jag vill ha för något.

Allt det här, och förstås en massa mer. Det kommer lämnas bakom mig som ett lyckligt år fyllt av fina minnen. Men även fast jag är så glad över allt jag fått lära mig, uppleva och ta del av här i Xiamen, kan jag inte låta bli att också bli lite vemodig. Livet jag har framför mig kommer säkerligen fyllas med nya, spännande och härliga saker, men det gör det inte lättare att lämna något som man håller så varmt om hjärtat. Usch, vad svårt det kommer bli.

Just nu är jag alltså fylld med två helt motsatta känslor, både lycka över att få komma hem och sorg över att måsta lämna Xiamen. Relaterar starkt till mig själv under slutet av mitt utbytesår för två år sedan, då var det nästan samma sak.

Vad som är säkert är i alla fall att jag tänker ta vara på den sista tiden jag har kvar här och verkligen njuta till fullo.

KRAM!

Posted in Allmänt | 2 Comments

Konstiga chipssmaker

Angående de konstiga kinesiska chipssmakerna i den senaste videobloggen, så har jag själv också smakat en del av dem! Här kommer en lista på dem, med tillhörande omdömen:

– Chips med limesmak
Limechipsen är varken speciellt salta eller söta. Bara… lime-iga. Lite konstig kombo. I början attackeras tungan av en mycket intensiv smakvåg av syrlig lime, men efter ett tag bleknar det till någon slags blask-chips-tugg-sörja som är rätt intetsägande.

– Chips med tomatsmak
Smakar ketchup! Gillar man ketchup gillar man förmodligen dessa också. Fast får jag välja mellan ketchupchips och vanliga chips väljer jag alla gånger de vanliga. Fast helst väljer jag sourcream & onion.

– Chips med gurksmak
Mina damer och herrar. Det här är ingen hit. Hela min hjärna skriker förvirrat i ett desperat försök att avgöra: ÄR DETTA GURKA ELLER CHIPS??!?!? För det SMAKAR verkligen som gurka. Men det ÄR verkligen chips. Kaoset är totalt. Vad som är säkert är dock att chips smakar bäst med chipssmak och att gurka smakar bäst i gurkform. MEN! Jag har flera gånger sett kineser som faktiskt köper den här smaken! FRIVILLIGT! De liksom… betalar för det. Väljer gurksmaken över de andra. Så uppenbarligen går det hem hos vissa. Livets mysterier.

– Chips med chilismak
Den här trodde jag skulle vara rätt god! Jag menar, den är ju ändå… normal. Men nej, tyvärr gjorde den mig besviken. Jag har inget emot stark mat, men i det här fallet tog det starka bara över. Dessutom var smaken ganska… jag vet inte hur ska jag beskriva det. Rå? Typ. Inte sådär varmt och härligt stark blandat med lite andra kryddor, utan bara… stark.

– Chips med sjögrässmak
Det här är den överlägset godaste smaken av dem alla! Salta och goda, och med små flarn av såna här lövtunna, krispiga sjögräsplattor, vars smak blandar sig utmärkt med chipsen.

– Chips med honungssmak
… Nä. Dessa var mer åt det söta hållet, men smakade inte nog mycket honung för att det skulle bli en grej av det. De var mest bara smaklösa, oljiga och lite småsliskiga.

Där har vi dem chipssmaker som jag kan komma på att jag smakat just nu i alla fall! Att äta chips i Kina kan vara ett riktigt äventyr, men vill man hålla sig på den säkra sidan och se till att kvällssnackset blir av en välsmakande sort – ja då gör man bäst i att hålla sig borta från chipshyllan och fortsätta jakten i andra riktningar.

Posted in Allmänt | 2 Comments

En helt vanlig onsdag

Hej på er alla! Jag har gjort en ny videoblogg! Denna gång på en helt vanlig onsdag här på Xiamen University: Lektioner, kinesiska konversationer, yoga och konstiga chipssmaker. In och kika på den här!

Posted in Allmänt | 2 Comments

Hej, kossan!

För några dagar sedan när jag gick längs en väg (lite utanför stan), möttes jag plötsligt av…
20160503_103802
En ko! Muuuu! Hej kossan, sa jag och tog en bild. Sedan fortsatte jag gå, lite tagen av det oväntade mötet, med blicken fortfarande på mobilskärmen för att kolla in bilden. Sedan tittade jag upp, och insåg att jag nästan höll på att gå in i…
20160503_103854En kalv!! Har ni sett något sötare?? Åååååååh :’D Både kossan och kalven tittade nyfiket på mig, som om de undrade vad jag var för något konstigt. Jag trodde de var fastbundna när jag såg snörena, men de visade sig inte vara fästa vid någonting, så de kunde gå omkring hur de ville. Inte vad man är van vid att se varje dag, precis! Men då snackar vi ju ändå om Kina, och i Kina vet man aldrig vad som kan hända. Jag slutar aldrig bli överraskad!

Posted in Allmänt | Leave a comment